Spansk skogssnigel har väl de flesta svenskar hört talas om. I trädgården vi hade i huset, Solbacken, där var jag lyckligt befriad från dem. Jag var däremot rätt så mycket ovän med vinbergssnäckorna istället. När man kan fylla en 10-litershink är det inte skoj... Och jag minns när jag lyfte på fiberduken för att se hur det gick med min vårsådd bara för att mötas av en rak sträng med det där glänsande slemspåret de lämnar efter sig. Snäckan var i full färd med att mumsa i sig den sista lilla morotsblasten i raden.
Det är ju då krig brukar utbryta!
Vinbergssnäckan som alla säger är så oförarglig... Jo visst! Men det visste inte de snäckor om som huserade hos oss.
När jag rotade runt i den arma och hårt packade jorden som finns de befintliga blomlådorna här i Spanien så hittade jag några snäckor, de var lite skruvade i skalet. Eremitkräfta, tänkte jag och la dem åt sidan tillsamman med de andra snäckskalen från havet som den tidigare inneboende i huset lämnat kvar. För när man är på stranden plockar man glatt med sig vackra snäckskal och stenar, de läggs sedan som prydnad på jorden eller arrangeras på andra sätt, gärna i kombination med stearinljus. Det kommer jag också att göra. Har redan plockat en del!
Idag kunde jag dock konstatera att de där skruvarna inte var ifrån havet. Jag hittade nämligen den som bor i skruven mumsandes på min ännu oidentifierade frösådd - där har den redan hunnit med ett stackars offer. Snäckan är nu själv ett offer... Ett långt kast ut över vägen tog hand om den. Det blev faktiskt flera kast för den där skruven var inte ensam.
Misstänker att det kommer bli skruvjakt här emellanåt om jag vill ha mina små plantor ifred.
Vet du vad snäckan heter? Berätta gärna, kunskap är MAKT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar