Därför

Jag har nog alltid haft fingrarna i jorden! Jag fixade en egen liten rabatt under en berberisbuske i mitt föräldrahem, resultatet var knappast något att hurra för men vad gjorde väl det? Det blev rätt snyggt med stenkanten, i alla fall. Och jag hade fixat själv. Lillebror och jag grävde upp jordgubbslandet och terrasserade det. Jordgubbarna har revat sig iväg men stenarna ligger fortfarande kvar efter drygt 30 år.

Växterna har alltid funnits där - antingen i krukor som skymmer fönstren och sedan även i trädgårdsland och växthus. Behovet av att se något växa och frodas är stort och det ligger i generna då mina föräldrar båda är intresserade, duktiga och kunniga. De har dock delat upp sig lite: pappa drar upp fröer och sår grönsaker medan mamma planterar och vattnar blommor. Jag gör allt! Men jag tror nog att fröerna ligger mig närmast.

Att få eller komma över ett frö man inte kan något om är jätteskoj.
Att läsa och lära sig om fröet är berikande.
Att så är ett nöje.
Att se fröet gro - det är ren glädje!
Att sedan sköta om det lilla livet genom att ge det större kruka med ny jord, vattna och gödsla, binda upp, ansa - det är rogivande.

Så hittar ni ett frö, släng det inte i soporna! Släng det i jorden!