fredag 21 februari 2020

Att sköta om sin orkidé: Phalaenopsis

Det var några som undrade hur jag skötte mina orkidéer, hur jag fick dem att trivas och blomma om. Kan mina tankar om orkidéskötsel få någon stackars fådd blomma att leva ett lite längre, mer välmående och vackrare liv så blir jag lika lycklig som blomman!

Egentligen är det enkelt, det är inte en blomma som man behöver sitta vak över så som man måste göra med frösådder och små sköra omplanteringar. Men visst måste man kasta ett öga på den med några dagars mellanrum, det är då man hinner upptäcka saker i tid.


Jag har tre orkidéer här hemma, de är alla brudorkidéer, hybrider ur Phalaenopsis-släktet, och det är de som är vanligast att folk har hemma. För att få dem att verkligen trivas så bör man förstå hur de växer i det vilda. Brudorkidén är en epifyt, det vill säga den sitter och klänger på andra växter. Den tar inte näring ifrån sin värd som parasiter gör utan näringen kommer med regnvattnet som strilar ut med värdens stam och tar med sig näring från insekter och växtdelar för att skölja över blommans rötter. Där sitter den lugnt och fint under värdens bladverk med strilande solstrålar och den fuktiga luften som omger den i tropikerna. Eller sitter och sitter, den klänger sig fast med rötterna och hänger sedan nedåt med både blommor och blad. Att klämma upp en blomsterstängel på en pinne så som vi gör är alltså onaturligt för dessa orkidéer men praktiskt för odlarna vid hantering och transport och för oss sedan som vis se de vackra blommorna, de flesta av oss har inte blommorna hängandes i taket.

Så med detta i tankarna ....

Levnadscykel
Orkidén har tre faser: tillväxt, blomning och vila. Under tillväxten växer det nya blad och nya rötter och denna perioden är väldigt viktig. Utan välmående blad och rötter kommer det definitivt inte att bli några blommor och det är ju dem man vill ha. Under blomningen går det sedan åt mycket energi som den under vilan återhämtar sig ifrån.


Bladen
Som sagt, vackra blanka och hårda blad är det man vill ha, utan fläckar eller rynkor. Ta gärna en liten fuktig trasa eller bomullstuss och torka av damm på bladens ovansida emellanåt, låt undersidan vara ifred. (Bara håll koll så där inte finns ohyra, men det tänker jag inte gå in på i det här inlägget.)

Rötterna
När rötterna är fyllda med vatten är de feta och blankt gröna. När de börjar torka upp får de en gråsilvrig yta. Torra rötter blir hopskrynklade och gråbeiga medan helt döda rötter blir svarta eller bruna.

Orkidén skapar luftrötter, det är helt naturligt och klipp inte av dem även om det kanske ser lite ostädat ut. Vid omplantering, tvinga inte ned dem i krukan utan låt dem vara i luften.

Om rötterna är bruna men fortfarande fylliga kan det tyda på att vattnet man använt är för hårt. Det har jag tyvärr råkat ut för.

En ny rot som tittar upp mellan bladen är spetsig.

Ska man vara riktigt petig så är roten som en tunn gulvit tråd på phalaenopsis. Den täcks sedan av något som heter vellum, en absorberande vaddering. Det är vellumet som är det gröna och vätskefyllda man ser. Själva roten ska men helst inte se.


Blommorna
När du får din blomma har den antagligen en eller två stänglar i full blom. Efter någon eller några månader (beroende på sort och skötsel) så står där nu en grön tråkig kvist ... Ta en titt på bladen och rötterna i detta läget. Ser de välmående ut så kan du - om du vill - låta stängeln vara kvar. Är du tveksam, klipp av stängeln någon centimeter från där den kommer fram. Låt då orkidén lägga energi på blad och rötter.

Noder

Ser bladen fina ut så kan man som sagt låta stängeln vara kvar. Vill man kan man korta ned den. Klipp i så fall av den någon centimeter över en nod, som en liten utbuktning på stängeln. Har man tur kommer det ut en ny blomstängel där eller så kan det komma en orkidébebis, en keiki. Fast det senare är förhållandevis sällsynt.

En stängel som torkar och blir brun ska så klart klippas bort.


Lite kuriosa: Det kommer aldrig nya stänglar från ett bladveck där det redan har kommit en stängel. Dessutom måste det vara minst två blad ovan bladvecket så en orkidé med endast tre blad kommer inte att blomma.

En ny blomstängel som tittar fram i bladvecket är trubbig.

Placering
Brudorkidén vill ha ljus men inte direkt solsken. En skuggande gardin i fönstret eller placering några meter in i rummet är idealiskt. Står den för ljust kommer bladen att ta skada och få bruna fläckar. Kanske den till och med bränns så mycket att hela bladet säckar ihop.

En orkidé kan vara blomlös och den kan nästan vara rotlös (man kan med lite tur få den att växa ut nya rötter) men utan blad klarar sig inte.


Temperatur
Någon sa att om du trivs i temperaturen så trivs orkidén också. Vanlig rumstemperatur, alltså. Så att ställa den direkt över ett element är inte det mest lämpade stället. Fläktande fönster däremot är inga problem, bara det inte blir kalldrag.

De övre är fina silvriga luftrötter.
De nedre nog inte gillar att ha varit i kontakt med det kalkrika vattnet vi har här.
Rötterna i krukan är gröna.

Vattning
Orkidéer gillar inte hårt vatten, så neutralt som möjligt ska det vara. Vet man att man har hårt vatten - som vi har här i Andalusien - så får man filtrera vattnet, använda regnvatten eller köpa på dunk. Har man snö kan man smälta det också, man måste bara se till att det är rent när det används.

Vattnet ska inte vara för kallt eller för varmt, ljummet helt enkelt.

Sedan finns det olika sätt att bevattna. Vissa vattnar uppifrån som man gör med vanliga blomkrukor men jag brukar hälla vattnet i ytterkrukan upp till där plantan börjar och låta orkidén stå i det i cirka 10 minuter. Därefter häller jag bort vattnet och låter krukan rinna av, det får inte finnas något vatten kvar för då kommer rötterna att ruttna.

Jag brukar göra detta en gång i veckan, lite beroende på hur det ser ut och hur varmt det är. Helst ska rötterna ha torkat upp - inte torkat - innan nästa vattning. De får då en lite gråare lyster men är fortfarande vätskespända.

Oftast klarar orkidén lite torka men låt det inte gå alltför lång tid emellan. Är det kondens i krukan behövs ingen vattning på ett tag.

Något man måste se upp med är att under inga omständigheter låta det komma vatten i bladvecken! Får det stå kvar där så kommer stammen att ruttna och då är det kört, orkidén går inte att rädda. Så kommer det vatten i bladvecken, ta en bit hushållspapper och sug upp så mycket som möjligt. I det vilda hänger orkiden och får därför inte något stillastående vatten där.


Näring
Orkidéer behöver inte mycket näring med de måste ändå få lite. De plockar nämligen inte näring från det medium man har planterat dem i så som andra växter gör. Köp speciell orkidénäring. På flaskorna brukar det stå att man ska använda si och så mycket per liter vatten en gång i månaden. Mitt tips är att ta ännu mindre mängd näring men att använda det vid varje vattning så att det blir ett jämnt flöde. Så gör jag med alla mina växter. I stort sett.

Har du flera orkidéer och vattnar dem genom att sänka ned i en balja med vatten? Gör inte det! Har en orkidé dragit på sig en sjuka (kryp, svamp, virus ...) så smittas de andra effektivt med denna metoden.


Medium och omplantering
Använd aldrig vanlig blomjord till orkidéer, då kvävs rötterna. Det ska vara luftigt men fuktigt och för detta använder man vanligen en blandning med bark och spagnum (vitmossa). Ofta ingår även perlite och lecakulor. Det finns färdiga blandningar att köpa men se till att den är bra, att alla beståndsdelar är klart urskiljbara. Barkbitarna bör vara några centimeter stora. Den jag köpte på plantskolan kan jag hälla ut i trädgården, den har redan förmultnat och blivit som jord:

Den här köpte jag och den är inte bra, den är för finfördelad, för komposterad.
Jag ska gå tillbaka med denna.

Plantera om efter blomning, på våren eller om du misstänker att något är fel på rötterna. Bättre att du planterar om mitt under blomning och mister någon knopp än att alla rötter ruttnar och dör. Verkar orkidén trivas så behöver man plantera om vartannat till vart tredje år.

Vid omplantering skakar man bort all gammal kompost, tittar på rötterna och hur de ser ut. Döda rötter klipper man bort med en steriliserad sax, klipp då precis där det döda börjar, inte i den levande roten. Det är viktigt att det inte finns döda rötter kvar för de ruttnar och kan kan skada hela plantan. Häll lite ny kompost i krukan, ned med rötterna så att bladfästet är i höjd med krukkanten. Häll på med kompost runt om, skaka in bitarna mellan rötterna, tryck inte. Det ska vara ganska stadigt men framför allt luftigt.


Oj. Nu måste jag stoppa, skulle kunna fortsätta om prickar på blad och rötter men det räcker, det blev lite mycket text!  Men det är inte så mycket, egentligen. Jag skulle skulle säga att placeringen och vattningen är det viktigaste att hålla koll på. Det är som sagt inte en blomma man måste sitta vak över varje dag. Men de är så vackra så jag kollar på mina varje dag, njuter av dem! Även utan blommorna.

2 kommentarer:

  1. Tack för ett informativt och lärorikt inlägg! Du har verkligen gröna fingrar - vilket dina vackra orkidéer bekräftar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anki! Det finns ju så himla mycket mer att skriva egentligen men jag fick sätta stopp.

      Radera